Vårtecken

Första titten på en av kolonilotterna denna vår. Jag hade glömt krokuslökarna, mindes narcisserna. Snödrivorna nästan helt borta, bara vatten i kanten på åkern. På det andra stället låg många drivor kvar, jag tror det är på grund av de höga granarna och flyttblocken, samt att stugan skuggar en del av gräsmattan. På det nya stället ligger stugan en bit ifrån platsen där jag funderar ha åtminstone sockerärterna i år. På det nya stället är jorden ännu rätt mager så det gäller att naturgödsla. Ärtväxterna är bra att börja med, de binder kväve med sina rötter och så är de goda att äta, sedan i juni. Märgärter eller sockerärter har vi varje år, de är viktiga barndomsminnen. Jordgubbarna kräver mer arbete med krattan. Jag får se hur det går. I somras var vi och plockade jordgubbar hos en man som anlagt ett väldigt jordgubbsland där mittgångarna var breda nog för att köra med gräsklippare. Runt plantorna hade han satt plast för att hålla ogräset borta. Jag funderar på alternativ tll plasten, kanske sådan där vit tunn väv som en del sätter kring sina kålplantor?

Igår var det molnfritt, idag lite fler moln nu på förmiddagen. Ännu har björklöven inte visat sig, men jag tycker kvistarna börjar skifta mot grönare, så det är såkert på gång nu. Det är smått otroligt varje vår hur snabbt det går, när väl de rätta temperaturerna infinner sig.

Oiseaux dans la forêt enchantée

Fåglar i den charmiga / förtrollande skogen, har bytt titel på en av bloggsidorna här. Det finns flera ställen här omkring som man kunde kalla så. Man behöver inte äga ett skogskifte för att kunna njuta av skogsvandringen. Vi har allemansrätt i Finland. Man får plocka bär som lingon och blåbär, hallon.

Jag är ingen älg jägare och jagar inte upp mig över vargar heller. Men det gäller att ha bra skor på fötterna, så att man inte snavar, faller eller tappar balansen. Speciellt inte om man bär med sig kamerautrustning av något slag som man inte vill tappa i en vattenpöl.

De här brukar jag låta vara i fred, men man kan fundera på lite hurdana man bygger. Man ser efter några år vilken modell som faktiskt gillas av fåglarna. I annat fall blir de mest murkna och trillar ned. Detta foto var för mig ett sätt att visa vädret den här dagen. Klarblå himmel, utan moln, soligt och klart alltså. Det syns också att björkarna ännu inte fått sina ljusgröna mössöronslöv. Tallarna däremot är vackert gröna och när skogen gallrats lite så trivs de bättre och kan bre ut sig. I mycket tät granskog eller i den vanliga finländska blandskogen får tallarna ibland inte alltid det ljus och den plats de behöver. Så jag har inget emot en viss gallring av skogen, men kalhyggen är inte alltid så lätta vandringsstråk. (Eller "föryngringsytor" som de som kapar även tallarna och skickar iväg dem till pappersbruken eller sågarna brukar omskriva sin aktivitet, )

Mina intressen runt den här fågelholken handlar mer om de odlingsväxter som går att införa på stället.

Snödropparna växer i den äldre trädgården med fler fruktträd och bärbuskar runt omkring. I sommar har jag tänkt flytta på några av perennerna och bärbuskarna till det nya stället. På det nya stället hoppas jag björnbärsbusken trivs. Det var ingen snö runt den i varje fall. Men de stora flyttblocken som finns överallt här omkring kan eventuellt skugga för bärbusken för mycket. Jag tycker det verkar som att björnbärsbuskarna vill ha mycket sol och inte allt för mycket skugga och våtmark. De är mer åkerväxter än skogsväxter, så det ska vara en solig åkerkant för dem. Det gäller att experimetera sig fram.

Rabarber och olika sorter av äppelträd tar också några år att introducera i en trädgård. De första åren efter att man planterat ett äppelträd blir det inga äpplen, man får bara försöka hålla hararna borta vintertid med galler. De äter annars upp barken på trädet.

Så till det där med äng eller gräsmatta. Jag har på kolonilotterna inte gräsmatta, föredrar ängsväxterna där, tycker inte att det är nödvändigt med golfbanelooken. De trädgårdsväxter jag vill ha för att äta planterar jag i åkerkanten. Virke för att bygga odlingslådor finns, de som vill satsa pengar och har bråttom köper lådorna färdiga. Ibland tycker jag de köpta odlingslådorna skulle duga som soffbord inomhus, att lastpallar har den rätta "ruffigheten" för trädgårdsmöbler och odlingsarrangemang i kolonilotten. På Instagram har jag stött på åtminstone en omfattande kreativ och innovativ bildsamling med lastpallbyggen. Jag får leta en gång till, vill minnas jag noterade den eftersom den var taggad på franska. Så att läsa bildtexterna där skulle samtidigt ha varit en språkövning.

Maskrosorna är ätliga, de kan förstås ta över i gräsmattan och de som blir superhetsade av små gula solblommor kör med klipparen ständigt och jämt.

Det gör att gräsmattan blir sliten och om jag säger ärligt: Lite mer trist, tycker jag. Men var och en på sitt vis. Just medan jag skriver detta hör jag bror Duktig ute med sin traktor. Han sopar nu bort de små gruskornen från asfalten. Snödrivan vid björken är kvar, men är nu bara en fjärdedel av hur den såg ut tidigare i vintras, då den nådde upp till garagekanten och en annan farbror var här och försökte med sin traktor och ett schaktblad göra snöhögar framför min bil. "Jag är en man som inte använder spade eller skottar snö, jag är en man som kör traktor med schaktblad" svarade han när jag undrade vad han höll på med. Med andra ord han vägrade kliva ner ur traktorn. Men det är nu ett minne blott. Tur att jag sedan kunde i den blöta snön flytta bilen innan den frös fast åtminstone.

Flytta bilen, ja. Ut och köra? Kan inte göra det hela tiden eftersom det kostar bensin att köra runt runt hela dagen lång. Så jag är glad så länge det finns platser där jag kan ställa bilen någon timme. Och gå in för det det där med de ätbara odlingsväxterna. Återkommer!