Terassdag, äntligen!

Efter många om och men så är det då möjligt: Terassdörren går att öppna och solen värmer så att man kan vara ute i t-shirt med korta ärmar. Om man kikar noga så kan man nu nästan se en grön skiftning över björkarna. Men sakta går det. I går viftade de sakta och sorgset med svarta grenar mot den molniga och regniga skyn. Idag om man inte tittar uppåt (Som Laleh sjunger i en låt) utan nedåt så är det nu små vårtecken som de här blå små klockorna i gräset. Många, många. I morse sprang björktrastarna av och an och kraxade till varandra om vad de äter, vad det finns. Två duvor kuttrade också kärvänligt, men jag vet inte om de var skogsduvor, ringduvor eller turturduvor. De fick plötsligt bråttom och flög sin kos.
Dagen fynd i bokhyllan är en Europainfo bok om Östersjön. Den var gratis i Vasabiblioteket för den är några år gammal. Vi här är högre upp i viken om man så säger. Höga Kusten och naturarvet vill de gärna skryta med i Sverige. Blir vi då "på låga kusten"? Jag tycker inte det, men det är kanske för att detta är Vörå och vi är inte riktigt som de andra. Vi är oss själva och har berg och backar och terasser i skogen, inte bara, utanför stugan. Det är som trappsteg eller avsatser. Med många flyttblock och stenbumlingar. En del stenar har till och med namn. Vi har Ryssberget som ännu är vid viken, medan Boberget, Gullberget, Grannasberget och Storberget är uppe på torra land. De är utkiksberg allihopa och i några fall populära vandringsmål med motionslådor och timrade vindskydd.

Detalj av pärmbilden, 

Boken om Östersjön.