Snart skolstart

 

Teckningen är ljus i solskenet, men här är min senaste skiss på 

"Garage med studielya / (vinterbonad etta med sovloft)".

Jag tänker här om den skissen att kortsidorna är tio meter långa, 

så det är än byggnad som är lite större än vad som i Sverige kallas "Friggebod". 

De kan i Sverige byggas utan bygglov på en tomt där det redan finns hus. 

17 kvadratmeter är visst vad en sådan gårdsbyggnad får ha i Sverige. 

I Finland kallas dessa då "Piharakennus" och många husbyggarfirmor har sådana småhus, antingen bara som förråd, gäststuga, bastu sommartid eller som ett hus för vinterbruk. 

Det är  klart de som är tänkta för vinterbruk, inte går i samma prisklass som sommarhusen, stugorna. 

Dagen kändes lång för den började med solig förmiddag med den trevliga färden till det ställe där jag föreställer mig någon gång kunna bygga detta garage. Eftermiddagen blev mer molnig och det blev med de vanliga små irritationsmomenten som känns så förargliga just för att de ständigt upprepas, vad man än försöker. Det började regna omkring fyratiden på eftermiddagen men före det var det igen en granne med grästrimmare som "väntade" regn och inte kunde sitta stilla och bara se gräset växa. Han fick vänta på regnet i nästan en och en halv timme och han kunde ha en kort kaffepaus med de andra som bor i samma radhus. Jag försökte medan det regnade göra annat än trimma gräs. Så för min del var det hjälpa vännen på andra sidan väggen med hans kök. Alltså jag diskade, torkade köksbänkar, sopade upp smulor. Ni vet den sortens vardags sysslor. Försökte efter en kort vilopaus / tupplur igen några timmar fylla i ett par blanketter. Sedan blev jag glad för att grannen i sin tur kom ihåg köpa kuvert och frimärke så jag ska kunna posta iväg blanketterna. 

Så ringer en anhörig och vill prata och kan inte avsluta samtalet utan att fyra gånger upprepa samma avslutningsfraser. Bara det är smått oroande. Förut har hon klarat det med kanske två gånger, men nu säger hon bara samma fraser fyra eller fem gånger. "Nåmen som att, jo, jo, jasså jaha, nåmen som att, jo, jo, jasså jaha...." Utan att komma fram till något "Hej då, vi hörs". Han lyssnar snällt på alla "Nåmen som att, jo, jo" utan att avbryta. 

Jag FÖRSÖKER förstå vad som händer, det enda jag kan komma på är att känslan av ensamhet och oro tar sig sådana uttryck. Vi försöker upprepa vardagsrutinerna, nå fram till en allmän sömnig kvällskänsla för att kunna sova ännu en natt. 

Nätterna är nu i mitten av Augusti ännu långa och ljusa, kanske tre timmar skymning med Augustimånen synlig som en vitlöksklyfta. En stjärna syns emellanåt också. Vi är på väg mot höstdagjämningen i September men det är omkring fem veckor till dess och det som i början av nästa vecka händer är då alltså skolstarten, som kommer (håller tummarna!) att vara nästa vecka i ett alldeles nytt skolhus för årskurserna 1-6. Skolan har byggts ihop med högstadiet, så efter sjätte året är eleverna redan vana vid platsen och det blir inte så stor dramatik med att bara gå in genom en annan dörr och börja på årskurs 7. 

När jag gick i högstadiet här, bodde vi i en annan del av kommunen så det där med högstadiet var då ihopkopplat med skolbuss, orka springa till hållplatsen redan före klockan sju på morgonen, hela vinterhalvåret. Ofta så att man just hann få ner morgonmålet och ytterkläderna ovanpå skolkläderna. 

I år har eleverna sedan mars inte gått eller cyklat till skolan, de har fått träna distansundervisning hemma vid datorn. Så nu "viddlar" de videofilmer och hanterar wifi uppkoppling och förväntas kunna nysa korrekt. 

Jag hoppas det inte går så långt som att vi ska behöva ännu ha en en massa tyg framför mun och näsa när vi går ut. Det vill säga det börjar se ut som att några tror det ska vara bra att införa det afghanska plagget burkha, eller den muslimska dräkten niqab. De börjar med att föreslå ett svart munskydd och om det nu ska vara just svart och framför mun och näsa, så döljer det leenden och mimik, bara ögonen att "prata" med. 

Känns förfärligt att inte kunna riktigt få andas genom ett tygstycke oavsett om det är nylon eller naturfiber. Någon hejd på fånigheterna nu, tycker jag. Åtminstone kunde tyget vara Marimekkomönstrat. Inte svart. NOT COOL!!! Inte kul alls. Trist, supertrist. 

Burkhan får vara hur turkosblå den vill, men jag tänker inte börja använda den på väg till butiken. 

Över håret kan jag tänka mig en schal eller huvud duk däremot, som alternativ till keps eller mössa alltså. I kyrkan har jag sett kvinnor som inte vill ha folks ögon i nacken, använder hatt. Så behöver man inte bekymra sig för vad de som sitter i bänkarna bakom en, kan tänkas ha för åsikt om ens nackhår. 

Att vara kristen är ofta på något sätt ihopkopplat med att INTE använda plagg som har med Islam att göra. Guldkors om halsen, korstatuering går bra om man är en motorcykelförare som blivit mer "frälst" på sista tiden. Men för kristna kvinnor gäller håret i trim på något vis. 

Alltså bara Jungfru Maria använder tyg över håret, vitt och himmelsblått dok. I den mån altartavlorna avbildar henne och Jesusbarnet i krubban alltså. Många kyrkomålare här omkring har fått beställning på andra bibliska scener av sin tids uppdragsgivare. 

Varje Söndag tittar vi alltså då på samma altartavla / motiv. Jag tror faktiskt det kan prägla en hel församling det där: Altartavlornas motiv. Krubban eller Golgata. 

Det gör också att en del kyrkor känns mer lämpade för dop och bröllop än andra. Allting: Psalmval, predikotexter, stämning börjar ske enligt vad som avbildats på altartavlan.

Inom Islam har man inte målade altartavlor alls och det ger på så vis större spelrum för ämne under gudstjänsten. Tänker jag mig, fast jag nu då inte kan läsa koranen på klassisk arabiska eller förstår modern arabiska.

Det blir via engelska eller översättning till andra språk som jag kan uppfatta något av vad den boken handlar om, man får väl vara lite passligt småkritisk till översättningen. Källkritik är bra sade vår professor när vi studerade informationsvetenskap. Tro inte att allt på Facebook är 100 % sanning. Inte ens dagstidningen är det samma som Guds Ord. Ett halvkritiskt öga med när man läser artiklar, alltså. 

Nåmen som att jo, jo: Vi ska lära oss nya saker även i morgon. Skolstart!