...det känns som att nu vänder det, månen lyser och krokusarna blommar, men några snöhögar är kvar och bara för några dagar sedan såg jag att isen ännu inte smält runt simskolestranden och stenen där vi brukade sitta och flirta med pojkarna från Sverige. Som egentligen var härifrån, men vars föräldrar flyttat västerut efter jobb..
Efter det träffade jag systersonen med en röd cykel, och jag bara blev så glad att se honom.
Ungdomar och deras sommartankar, jag hoppas de får genomföra det som de drömmer om och lyckas med sommarprojekten, och får koppla av, ta det lungt mellan varven. Inte bara vi tanter kan ha det stressigt.
Prestationskraven och oron för vad som kan hända i framtiden...
Det är viktigt att pyssla om sig själv tror jag. Stanna upp och känna efter.
Behöver jag alla prylar de vill sälja om hur vi ska rusta upp terassen?
Eller är det något annat som skulle vara viktigare? Att få sova och vakna utvilad.
Att inte behöva gräla, att få positiv feedback av någon, att kunna glömma de som någon gång inte kunnat ge beröm, säga vänliga och uppmuntrande ord.
Att prata med någon annan en stund, tills de trötta grälsjuka och negativa personerna hunnit tänka om, vila sig, kommit på bättre tankar...
Att inte förbli ovänner.
Inte är det lätt alla gånger, inte för någon.
Vardagstrubbel.
Alla råkar ut för det ibland. Men sedan går det bättre igen.
Comments
Post a Comment